Ny lagstiftning för modern privatkopiering
Svensk och europeisk rätt grund för kommande lagstiftning
Upphovsrätt innebär att personen som skapat något, själv har rätt att bestämma över verket och hur det får användas. Det kallas för ensamrätt och är grunden för hela den kreativa sektorn. Genom en stark ensamrätt har låtskrivare och filmskapare möjlighet att ta betalt när deras musik eller filmer används, författare och journalister möjlighet att få betalt när deras böcker och artiklar säljs och konstnärer, illustratörer och fotografer får betalt när någon köper deras tavlor, bilder eller fotografier.
Upphovsrätten är inte absolut utan har vissa undantag där upphovspersonen inte får bestämma hur verket ska användas. Dessa undantag gör det bland annat möjligt att citera upphovsrättsligt skyddade verk eller att använda dessa i nyhetsrapportering.
I Sverige liksom i de flesta andra EU-länder finns det också ett undantag för privatkopiering vilket innebär att privatpersoner kan kopiera skyddade verk till sig själv, familjen eller till en vän. Många gånger tänker vi inte ens på att vi kopierar ett upphovsrättsligt skyddat verk när vi till exempel tar en skärmdump av en nyhetsartikel eller bild och skickar den vidare i en gruppchatt. Andra exempel på privatkopiering är när man spelar in filmer och tv-program i en tv-box eller gör kopior av musikfiler på datorn. Sammantaget är det 80-90 procent av svenskarna som har privatkopierat senaste året, enligt en oberoende undersökning gjord av Sweco.
Eftersom privatkopieringen är ett undantag i upphovsrätten innebär det att konstnärer, musiker, filmskapare, författare, illustratörer, journalister, fotografer och andra skapare inte får betalt för vår kopiering. För att kompensera för undantaget finns det ett särskilt ersättningssystem som brukar kallas för privatkopieringsersättning. Idag sker detta exempelvis genom att ett engångsbelopp på max 75 kronor av priset på en ny mobiltelefon eller surfplatta går till upphovspersonerna.
Det vore såklart bättre om ersättningen kunde ske i direkt samband med privatkopieringen men eftersom kopieringen är ”fri” och okontrollerad skulle ett sådant system vara omöjligt att hantera. De flesta av de europeiska länderna som har ett undantag för privatkopiering har därför motsvarande system som Sverige, där betalning utgår på anordningen som man kopierar med.
Utan undantaget för privatkopiering och systemet med ersättningen till de som skapar innehåll hade det varit olagligt för privatpersoner att göra egna kopior och därmed också gjort våra anordningar mindre användbara. Därför är det viktigt att vi fortsatt behåller undantaget för privatkopiering i framtiden.
Det nya förslaget från en statlig utredning och vanliga missuppfattningar
De allra flesta svenskar privatkopierar
En ny statlig utredning har gått igenom privatkopieringsersättningen och kommit med förslag på förändringar. Detta har skett mot bakgrund av en bred uppfattning i politiken att nuvarande systemet inte speglar sättet vi konsumerar upphovsrättsligt skyddat innehåll. Förenklat kan man säga att när vi gått till en era av streaming och molnlagring istället för mp3-spelare och hembrända cd-skivor, så vill politiken att lagstiftningen ska hänga med.
En viktig fråga är om detta teknikskifte inneburit att färre privatkopierar, eller om det snarare är så att man gör det på andra sätt. När det gäller streamingen så är det fastslaget att innehåll som laddas ner för att kunna användas offline är ett exempel på privatkopiering. Det kan handla om poddar i SR play-appen, ljudböcker i Storytel, tidningar i Readly, tv-serier på Netflix eller låtar på Spotify som man laddat hem till sin telefon för att kunna använda när man inte har tillgång till internet.
Offline-kopiering ersätts inte genom abonnemang
En vanlig missuppfattning, som dessvärre också finns i den statliga utredningen, är att man som privatperson redan har betalat för privatkopieringen i och med abonnemangskostnaden för tjänsten. Eftersom offline-spellistor generellt sett är något som ingår som en funktion i apparna så är det många som upplever att de behöver betala dubbelt, dels för själva anordningen, dels via abonnemangsavgiften.
Därför är det viktigt slå fast att det generellt sett inte ingår en särskild ersättning för privatkopieringen i abonnemangsavgiften. Så är det oavsett om man tittar på abonnemang för till exempel musikstreaming, videotjänster eller public service-apparna.
En av anledningarna till att abonnemangskostnaden i regel inte inkluderar en särskild ersättning för privatkopiering, är att det i praktiken är omöjligt för kulturskaparna att få till en sådan deal. Kulturskaparna säljer sin ensamrätt till musiken, artikeln eller filmen till streamingtjänsten genom licensavtal, vilket bygger på att skaparna själva får välja hur materialet ska användas.
Eftersom privatkopieringen är ett undantag från upphovsrätten och från ensamrätten, kan inte skaparna styra över privatkopieringen och har inte rätt att bestämma över materialet. Man kan också fråga sig varför streamingtjänsterna skulle betala privatkopieringsersättning till skaparna när de inte behöver göra det.
Idag ersätts offline-användningen därför genom privatkopieringsersättningen och det branschavtal som slöts 2020 mellan Copyswede och Elektronikbranschen.
Utebliven ersättning för offline-kopiering drabbar kulturskaparna
I den statliga utredningen har man gjort flera felaktiga antaganden och dragit missvisande slutsatser, inte minst när det gäller just offline-kopiering. Bland annat menar utredaren att offline-användningen inte behöver ersättas eftersom den har en obetydlig ekonomisk påverkan för skaparna. Det är en felaktig slutsats.
I den statliga utredningen beräknas att ersättningen för privatkopiering bör ligga på en nivå kring 150-300 miljoner kronor årligen. Denna nivå är alltså satt utan att räkna in offline-användning. Dessutom har nya grupper av rättighetshavare inom text- och bildområdet tillkommit vilket sammantaget gör att nivåerna bör räknas upp.
Viktigt att det blir rätt när ny lagstiftning kommer på plats
Nu står politiken inför ett viktigt arbete för att skapa ett modernt och hållbart system för privatkopiering som ger kulturskaparna rimliga ersättningar. Det är av största vikt att undantaget för privatkopiering finns kvar och att ersättningssystemet blir effektivt. För att lagstiftningen också ska kunna användas i framtiden är det viktigt att den är teknikneutral och tar höjd för nya tekniker och funktioner för privatkopiering som kan komma att växa fram.
Privatkopieringsersättning är en rättvis och nödvändig ersättning som utvecklar svensk kultur!
